"Better three hours too soon than a minute too late."
Dag 08 - Ett ögonblick
Det här var faktiskt lite svårt.. Finns många ögonblick jag skulle kunna skriva om. Första gången jag stod på scen, första gången Simon sa att han älskar mig, när mormor gick bort, när mamma och pappa köpte Ting osv.
Men jag tänkte skriva om ett av dom värsta sakerna jag varit med om, och det var när vi var tvungna att avliva våran hund Ting. Det var min första hund, eller ja min och min men familjens.
Den här hunden var den medst älskvärda, underbaraste och mest intelligenta hunden man kan tänka sig. Hon förstod alltid när man var ledsen, såg hon att jag grät kom hon och satt sin kind mot min. Vi hade henne från då hon var 1 år tills hon var 6 år. Jag älskade henne så otroligt mycket.
Men hon blev sjuk. Jag minns dagen vi fick avliva henne som igår.
Jag var på skolan och skulle ta bussen in till stan direkt efter skolan men då kom en lärare och sa att någon ringt och sagt att jag skulle gå hem direkt. Jag tänkte att jag gjort något fel och mamma var svin förbannad. Men så var inte fallet. När jag kom hem kom farmor från vardagsrummet och satt sig i köket, Fanny bad mig sätta mig ner. Jag började undra vart hundarna tagit vägen. Farmor sa "Mamma har fått fara med Ting till gammelstadsdjursjukhus", och då visste jag direkt. Det var som att hela min värld rasade samman. Jag föll ner på knä och grät. Jag grät som aldrig förr. Min älskade Ting fanns inte längre.
Jag grät och grät och tårarna ville inte sluta rinna. Jag satt inne på mitt rum när mamma kom hem, jag hade nästan slutat gråta när hon kom in i mitt rum men då brast det igen. Hon berättade vad som hänt, Ting hade svimmat hemma och hon var jätte dålig. Och då beslöt sig mamma för att hon inte skulle behöva lida längre. Hon var för sjuk och det vara bara själviskt att behålla henne för våran skull. Mamma berättade också att precis innan dom skulle ge henne sprutan tittade hon på mamma och det rann det tårar från hennes ögon. Det var som att hon förstod vad som skulle hända.
Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då, förutom en gång och det var när mormor gick bort.
Den här hunden var mitt allt. Min skyddsängel. Min bästa vän.
18 januari 2006 är en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Puss ♥
Det här var faktiskt lite svårt.. Finns många ögonblick jag skulle kunna skriva om. Första gången jag stod på scen, första gången Simon sa att han älskar mig, när mormor gick bort, när mamma och pappa köpte Ting osv.
Men jag tänkte skriva om ett av dom värsta sakerna jag varit med om, och det var när vi var tvungna att avliva våran hund Ting. Det var min första hund, eller ja min och min men familjens.
Den här hunden var den medst älskvärda, underbaraste och mest intelligenta hunden man kan tänka sig. Hon förstod alltid när man var ledsen, såg hon att jag grät kom hon och satt sin kind mot min. Vi hade henne från då hon var 1 år tills hon var 6 år. Jag älskade henne så otroligt mycket.
Men hon blev sjuk. Jag minns dagen vi fick avliva henne som igår.
Jag var på skolan och skulle ta bussen in till stan direkt efter skolan men då kom en lärare och sa att någon ringt och sagt att jag skulle gå hem direkt. Jag tänkte att jag gjort något fel och mamma var svin förbannad. Men så var inte fallet. När jag kom hem kom farmor från vardagsrummet och satt sig i köket, Fanny bad mig sätta mig ner. Jag började undra vart hundarna tagit vägen. Farmor sa "Mamma har fått fara med Ting till gammelstadsdjursjukhus", och då visste jag direkt. Det var som att hela min värld rasade samman. Jag föll ner på knä och grät. Jag grät som aldrig förr. Min älskade Ting fanns inte längre.
Jag grät och grät och tårarna ville inte sluta rinna. Jag satt inne på mitt rum när mamma kom hem, jag hade nästan slutat gråta när hon kom in i mitt rum men då brast det igen. Hon berättade vad som hänt, Ting hade svimmat hemma och hon var jätte dålig. Och då beslöt sig mamma för att hon inte skulle behöva lida längre. Hon var för sjuk och det vara bara själviskt att behålla henne för våran skull. Mamma berättade också att precis innan dom skulle ge henne sprutan tittade hon på mamma och det rann det tårar från hennes ögon. Det var som att hon förstod vad som skulle hända.
Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då, förutom en gång och det var när mormor gick bort.
Den här hunden var mitt allt. Min skyddsängel. Min bästa vän.
18 januari 2006 är en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Puss ♥
Kommentarer
Trackback
