My mind is on the edge to let go, but my heart is holding on.

Jag är så less. Så sjukt förbannat jävla less. Allting går åt helvete just nu.

Jag funderar om det verkligen är värt det,
är det värt det att jag bara ligger hemma och deppar varje jävla dag?
Är det verkligen värt det att jag nästan plågas?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0